Sommartankar kring värdet av mångfald.

Den här veckan är det ”fruntimmersveckan” och jag får säga grattis på namnsdagen till flera av mina nära vänner, släktingar, kollegor, och även till mig själv. Grattis på namnsdagen Sara, Madeleine, Kerstin och Johanna! Jag hoppas att ni firar er dag med goda namnsdagsbakelser, jordgubbar eller något annat somrigt.

Nu i veckan får vi möjlighet att fira flera av de kvinnor som vi tycker om, men det är också en vecka då jag kommer att tänka på det här med mångfald. Det här är ju en vecka med väldigt lite mångfald i, i alla fall när det kommer till namnsdagar. En lite omständlig parallell att göra tänker ni kanske nu, men jag ska förklara hur jag kommit in på den här tankebanan.

Jag befinner mig just nu på vårt sommarställe i Bergslagen. Ett timmerhus med utsikt över en sjö och ett böljande landskap av skog och fält. Här sitter jag på den stora altanen och tittar ut över ängarna framför sjön. I vår familj gillar vi ängar, orörda sådana där naturen styr hur de är och ser ut. Vi tillhör inte de grannar i området som har robotgräsklippare. Nej, det gillar vi inte. Vi vill att trädgården ska vara så naturlik som möjligt – med mycket mångfald. Blommor och gräs i olika färger och former, enar och björkar, och humlor och bin som jobbar bland blommorna. En och annan ilsken broms får man tyvärr också ta när man har den här typen av ängslandskap i trädgården, men de behövs ju faktiskt också i det stora sammanhanget som kallas naturen. De ingår i mångfalden.

Och visst är det inte bara i sommarstugan som vi gillar mångfald, även på arbetsplatsen är det viktigt enligt mig. Det är ju en helt annan sak att jobba ihop med kollegor som inte alltid tycker och tänker precis som en själv, eller hur? Tack vare att man har olika perspektiv så kan man utmana varandra lite, ofta med ett bättre slutresultat som följd.

Här skulle man vilja sticka in att ”team med mångfald, presterar bättre än helt homogena team”, men så har jag faktiskt hört att det inte alltid är. Ett helt homogent team kan leverera lika bra som ett team bestående av olika individer. I boken To Team or not to Team av Stefan Söderfjäll (en bok som jag vill passa på att tipsa om!) ägnar han ett kapitel åt just mångfald och team. Han säger exempelvis att ”…tvärtemot vad som ibland hävdas i mediala och populärvetenskapliga sammanhang, har teamets mångfald väldigt liten betydelse för såväl sammanhållningen i gruppen som för faktiskt prestation”. Homogena och heterogena team tenderar alltså att prestera ungefär lika bra.

Jahopp. Hur ska jag få fram min poäng nu då? Men jag känner faktiskt igen det som Stefan säger. Jag har både hört och upplevt det, bland annat i samband med ett IDI-test på en av Propias konferenser. Mångfald är inte alltid nödvändigt för att team ska prestera väl, det beror på situationen.

MEN, Söderfjäll listar också flera fall där mångfald i team har en positiv inverkan på prestationen. Här har vi några exempel:

  • Vid komplexa arbetsuppgifter har mångfald en positiv inverkan på teams prestation, t.ex. inom högteknologiska yrken. Här ställer ofta arbetsuppgifterna stora krav på kreativitet, flexibilitet och problemlösning. Mångfald gör att problem kan analyseras utifrån fler perspektiv och kompetenser, med positiv inverkan på prestationen som följd.
  • Vid mycket direktkontakter med kunder, exempelvis inom olika serviceyrken, tenderar team med mångfald avseende kön, ålder och etnicitet m.m. att prestera bättre än homogena team. Mångfalden tilltalar en bredare kundgrupp, som ju också varierar i kön och ålder.
  • Även vid tillfälligt sammansatta och kortlivade team så har mångfald en positiv inverkan på prestationen. I dessa fall presterar heterogena team bättre än homogena team.

Jag tror nog att det är bra med lite artrika ängar ändå, och inte bara perfekt klippta, homogena och gröna gräsmattor ?

Sommarhälsningar från Johanna på altanen i Bergslagen